I rymden finns inga känslor

Bjöd Malva på bio idag, som födelsedagspresent. "I rymden finns inga känslor". Den var helt underbar. Om jag vill kan jag sitta och analysera filmer och annat hur länge som helst och skriva om alla känslor och lärdomar jag fick av dom. Men det tar oxå en massa tid och energi, och jag behöver sova. Så jag tar mitt förnuft till fånga ikväll (lite försent men ändå, bättre sent än aldrig).


Men jag kan meddela att den fick igång en massa tankegångar, och en massa känslor. Jag, Martin och Johan satt häromdan och pratade på lunchen. Bl a om hur människor agerar och uppför sig när man träffar invandrare och utvecklingstörta. Antingen pratar folk till dom somom de vore små barn, eller så vill blir det överdrivet åt andra hållet; att man vill visa att man kan uppföra sig avsläppnat och naturligt när man träffar dom åsså blir det lite överdrivet, men det är inte nå fel med det tycker jag direkt. Sen finns det dom som är precis som vanligt även i "annorlunda" människors närvaro. Man märker att de med hjärta och själ tycker att de "annorlunda" är precis lika mycket värda och insér att även dom har känslor och viljor. Det är förståss inte bara dessa som insér det, men alla har inte lika lätt att vara så avsläppnade, det är inte lätt alltid.


Men Jennifer i filmen var en sån människa. Hon träffade Simon som hade asberger och behandlade honom som vilken annan människa som helst som hon tycker om. Hon såg hans styrkor, hans svagheter, hans ödmjukhet, hans vilja, hans känslor. Hon kunde även visa sina egna känslor inför honom. DET tror jag är nåt som många inte kan, eller inte gör helt enkelt. Man kanske tänker (kanske omedvetet) att det är synd om de utvecklingsstörda och att de har nog med problem eller nåt liknande, de ska inte behöva se nån "normal" människar problem och sorger. Men ack så dumt. Jag har sett/hört många exempel på när utvecklingsstörda personer gjort någon glad när man vart ledsen, gjort någons dag, sagt nåt för att få upp ögonen på nån som har ett onödigt problem att haka upp sig på.

Och att våga tro på att t ex asbergerpersoner kan utvecklas och t ex ändra på sina vanor även fast dom/nån säger att de inte kan det pågrundav det de har. Det är grejer det.

Människor som människor, dom vill vi inte gå miste om!

Ajaj, nu blev det lite analysering iallafall.



Somna med kläder på
Vakna så pigg så


Kommentarer
Helena

vad fint du skriver, och jag håller med dig:) riktigt fin är filmen!

2010-10-25 @ 00:58:17
emma

Tack<3 och ja, den är helt underbar!

2010-10-30 @ 18:42:49
URL: http://elrl.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

elrl

parle vous francais? je ne sais pas. pardon monsieur. okey let's dance!

RSS 2.0