Samedi

Ya. Somsagt, en hyffsat händelserik dag igår. Först var jag på Willsons jazzdans:D (Det går fortfarande att börja hörrni). Det var jättehärligt, jag ser fram emot denna termin och uppvisning sedan. Jag fick även dit Elin och Åsa, jättekul:) Nästa lördag kommer det fler nya oxå:) Lisa och Malin (som vanligt) och Sofia var oxå där, yeyy!

Efter 3 tog jag och Klara bussen till Birsta för att ta tabberas på Monki ungefär. Vi hade väldigt tur. Jag hade kollat bussar innan, så utan aningar klev vi på linje 95 och sa "till birsta". "Ni vet att vi inte stannar där va." "Nä..?" Busschaffisen verkar rätt less på att länstrafiken inte vet vad de säger. Men efter att varit nära att åka förbi och glömma bort oss släppte han iallafall av oss vid birsta.


Vi provade kläder på Monki i lugnan ro (det var 75% på hur mycket som helst) och plötsligt märker jag att vi missat bussen 17.25. Nästa buss skulle gå 19.25 och jag skulle på middag på Amenta klockan 19. Jobbigt läge! Jag ringde hela världen och frågade om nån visste någon som skulle från Sundsvall till Härnta typ precis då. Nope. Sen frågade vi om nån kunde hämta oss och få en slant för det. Nope. Nu var jag desperat, så jag frågade några människor inne på Ikea om de bodde i Härnösand. Nope. Men jo! Tillsist hittade vi ett rätt ungt par med ett litet barn som hade lite plats i bilen! Räddarna i nöden! Jag fick sitta lite böjd med jag klagade inte så länge jag hann till middagen. Killen visade sig vara bror till Valle. Stan är liten. Det lilla barnen blev ledsen och rädd först, men efter ett tag när jag satt och halvsomnade där i bilen hörde jag honom ropa "hallå! hallå!" och då var det visst till mig. Så jag snackade lite med honom^^ Gullig värre var han.

Så 19.25 släpptes jag av vid Amenta och joinade tjejerna. Luciabrudarna de sju, pluss Stina och Emma förstås. (Såhär såg vi ut när vi lussade) --->

 

Det var "avslutningsmiddag" för lucia. Bättre sent än aldrig. Men vi måste verkligen ha fler återträffar. Det förstår ni väl när ni ser hur awesome vi är på bilden;)
Jag tog iallafall kyckligfilé fullt med nå slags ostgrejs med kantarellrisotto och jeevligt god sås. MMMmm så underbart det var. Sedan blev det efterrätt:






Jenny och typ nästan alla tog vit chokladkladdkaka! Jag valde en panacotta! MMMmmmm!




Veronica tog sig lite chokladtryffel!

Sedan bar det hem för att skriva lite svenska kanske och gå och lägga sig nångång på kvällen sådär, inte alltför sent skulle vart skönt. Vid halv 6 blev det väl kanske. Så kan det gå när man är blå.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

elrl

parle vous francais? je ne sais pas. pardon monsieur. okey let's dance!

RSS 2.0