Jag klev upp i god tid trots att huvet inte var helt med sen gårdagskvällen. Promenerade till dansen i lugn och ro. Där gick det lite halvdant. Småbakis i huvvet plus att jag sträckte baksidan av låret redan från början så kunde inte göra allt fullt ut. Yey. Men jag hade rättså kul iallafall:)

Lena och Hjalmar kom förbi senare med lite gomacka, mazzarin och tulpaner bara så där. Det var lite trevligt. Men jag kände ändå att jag var så pass utmattad och känslig att jag knappt klarade av lite besök. Iallafall inte när Hjalmar pratade i mun på oss hela tiden som vanligt, och gud så han kan prata, finns inget stopp.

Så när de gått tog jag en *ipren den intelligenta värktabletten* och sov jag lite middag, INNAN middag, hm.

Jaja, så kan det gå när man är blå.