Två blomnamn heter hon den lilla fisen.

Träffade mamma och lillasyster Malva i förbifarten idag, åh, Malva. jag känner verkligen hur mycket jag saknar henne. Men jag tycker det är bra. Nu när vi inte träffas dagligen och inte bråkar hela tiden osv så är det underbarast nånsin att träffa henne. (Hon är 10 år btw, tror jag, om nån undrar. Snart 11.) Jag menar, nu vill båda två ha en bamsekram när vi träffas, så var det inte precis förut. Förut när jag ibland fick lust att ge henne en godnattkram så blev det plötsligt nånting fånigt ungefär, eller vad man ska säga. Även om hon egentligen ville ha en kram.

Syskon betyder så mycket, vilket man ibland inte märker förrän man inte ser dom så ofta. Jag vill verkligen finnas där för henne. Hon börjar bli stor nu. (Haha, ojoj, nu låter man snart som en mormor.) Vi har iallafall pratat om att hon ska få komma hit till mig nångång och sova över så kan vi ha en syskonhelg och hitta på roliga saker:) Vi kan faktiskt ha hemskt kul tillsammans, sån där syskonhumor liksom.

Det är inget jag är så bra på att säga särskilt ofta till familjen, inte rakt ut, jag är skitdålig på det, men:

Jag älskar dig Malva.