Lite vettig var man igår iallafall. Jag gick upp vid halv 11 och försökte se på VM, damernas linjelopp, på svt.se. Dock hackade ljudet bara på min fina dator med världens segaste och dåligaste internet och jag fick aldrig nån bild så jag gav upp och såg på true blood istället:) Efter det testade jag igen, fick bild, men det hackade fortfarande. Men jag kunde hänga med litegrann, tills slutet, då blev det helt stopp och jag missade målgången -.- Men jag såg eller hörde aldrig nåt om Emma Johansson så jag antog att det inte gick så bra så då var det inte liiika intressant att se. Det var ju henne jag ville följa. Emma som kör världslopp för Härnösands cykelklubb yey. Fick veta sen att en massa saker hade krånglat med cyklarna och hon blev 11. Frustration.

Det är lite kul det här. Man är ju oftast bara intresserad av att kolla på de sporter man själv håller på med. Hade det vart hockey eller fotboll eller nåt annat hade jag inte brytt mig alls. Men det är väl en annan sak när man vet lite om sporten i sig. Okej jag är inte helt freakad. Vissa skulle väl nästan avlidit om de missat det, men jag tycker bara det kan va lite kul att halvkolla på det. Det är väl mest för Emma jag vill följa det.

Senare på dagen tog jag racern och for ut och cyklade med Emil. Det blev lugn takt för honom eftersom jag inte tränat så på hur länge som helst. Vi körde mest i prat-takt men ibland körde vi på lite i nån uppförsbacke, emil höll en nån hastighet med hjälp av cykeldatorn och det var "bara" för mig att ligga på rulle. (Ja, dessa cykeltermer säg.) Blev slut av ingenting typ. Men vi körde fin runda som jag gillar, runt o-ringen, förbi golfbanan osv. I slutet ringde Mamma till Emil och pratade ett bra tag så då passade jag på att lägga på ett kol. Så tills jag kom till älandsbro "centrum" körde jag det hårdaste jag förmådde, det kändes skönt.

(Bilden är inte från igår, men jag var ungefär lika taggad!^^)

Haha, jag förstår inte riktigt vad det är som är så kul eller skönt. Det är ju jättejobbigt. Men man får en kick och det känns bra när man lyckas fast man är utmattad i benen. Hm, ja, det är ändå en skön känsla. Såvida man inte ligger långt efter klungan på nån tävling, då äre bara pissed. Åh, jag saknar den tiden jag höll igång och var med och tävlade... ja, speciellt när det gick bra:D Får lite ångest ibland när de andra åker på SM och andra tävlingar, liksom, där kunde jag vart. Tränarna säger oxå att jag skulle kunna gå långt i cyklingen, att jag har sånt bra rundtramp och spurt osv, om jag bara tog mig tiden, inte var lat, verkligen ville. Och här sitter man vid datorn. Ångest. Men det är mycket man vill. Och jag gör mycket annat som verkligen vill och trivs med så jag är glad:)

När vi hade cyklat klart gick jag och Emil och handlade lite grejs och lagade sedan mat hemma hos mig. Kassler med curry och banan, det blev namnam. Så pratade vi en massa om massa saker:) Min store lillebror Emil. Åt lite vindruvor senare, pratade mer. Det var en behövd kväll.

Idag var det barndans än en gång, det gick bra det. Vi har bestämt att de ska vara stjärnor på uppvisningen. Det är ju rymd-tema. De ska dansa till en Detektivbyrånlåt ("Nattöppet") och det är så gulligt! Den andra gruppen vi har ska vara gröna rymdvarelser. Nån som har förslag på musik till det??? Lite mer mystik kanske eller nåt.. vi måste hitta nån låt snarast.