Hittade en till lus i håret idag. Även fast jag schamponerade med detdär lus-schampoot i förrgår. Det dödar dom levande lusarna och ska bromsa äggens utveckling. Men jag litar inte på nånting nu längre. Schamponerar ikväll iallafall så jag slipper de levande ett tag och imorn köper mamma ett annat medel och behandlar mig. Om inte det hjälper vet jag inte vad jag gör. Jo, jag rakar av mig håret. Eller, åtminstone klipper av det ganska rejält. Men vill inte det egentligen:( Nångång, men inte än... (Jag vet att det är lika lätt att få löss även om man har kort hår, det har inte att göra med varesej det eller hur smutsigt eller rent hår man har eller nåt sånt, men det kan va enklare att behandla och kolla och så om man har kort hår...).


Jag gråter titt som tätt nu för att det är så jobbigt och jag hatar dethär. Det är fan det värsta jag vet. Jag måste intala mig hela tiden att jag inte dör av dom för att inte bli galen och slita av mig håret. Och att det säkert skulle vara hemskt mycket värre (om möjligt) för nån som har extrem fobi för löss. Förstår ni hur jobbigt det är att inte få kramas under såhär lång tid? En vanlig kram liksom. Innan jag fick löss hade vi precis infört "5 kramar om dagen är bra för magen" på skolan. Det är inte bra att inte kramas:( Men jag vill inte riskera att lössen ska börja gå runt mellan alla kompisar och kanske komma tillbaks till mig när jag väl blitt av med dom.


De få jag råkat krama har jag sagt till. Alla borde kolla sig då och då för att vara helt säkra. Löss är sjukt jävla envisa och kan vara hemskt svåra att se. Men det är inte ofta jag råkar krama nån, för jag tänker på löss varje gång nån kramar nån, varje gång nån tar i nåns hår, varje gång jag ser hår, när jag inte ser hår, hela tiden typ. Jag orkar inte. Det tar på krafterna, men det är ju bra att jag inte glömmer bort att vara försiktig... Imorn har jag äntligen tvättid, och då ska allt, ALLT, i tvätten. Jävla paranoid-jävel jag är nu alltså. *jag dör inte jag dör inte*. Åsså missar jag dansen pågrundav dethär!:(:(:(:(

---

Efter jag brytit ihop en massa över lössen så läste jag ett blogginlägg på en blogg jag följer. DETTA. Och sen grät jag lika mycket till. Över inlägget. Över deras siituation. Över att det är så jävla patetiskt att jag gråter likamycket över att jag har löss som att nån annan (som jag inte känner) har cancer!!! Jag har gått och irriterat mig på när andra klagar på saker som mensvärk coh annat som jag mycket hellre skulle ha än löss. Men nu blir jag ju bara sjukt glad att det är löss jag har och inte cancer.



Nu ska jag skänka lite mer pengar till barncancerfonden och gå och lus-schamponera mig.

 

Ont i hjärtat får jag iallafall när jag hör/ser folk skriva till exempel på facebook om att SD är så bra. Folk jag känner, folk jag är bekant med, annat folk. Det första jag tänker då är att de måste vara ironiska, men kommer sedan fram till att de inte alls är det. Jag vet inte hur mycket de är pålästa eller så men jag får inga bra svar på varför de är så bra. Svar som; "frågan är vad som inte är bra med dom" eller "det är säkert massa pedofiler, våldtäktsmän och mördare och massa skit som röstar och är med i andra partier om man forskar lite så då kan man ju inte rösta på nått parti", förstår jag mig inte på. Det känns bara fegt. Det handlar väl inte framförallt om vilka som röstar, utan vad partierna står för och jobbar för. Ska alla som röstar på de olika partierna få avgöra vad DU ska rösta. Och om det nu är massa vandalister som röstar på alla partier, är SD då det självklara valet?

 

Ja jag har somsagt inte fått nå självklara svar ännu. Visst fan ska alla få ha sina egna åsikter, självklart. Men grejen är att jag förstår verkligen inte hur vissa tänker. Förklara för mig så jag kan förstå. Jag hatar att bråka med folk jag känner för att man har lite olika åsikter, jag brukar undvika det, men nu kan man ju inte riktigt låta bli att ifrågasätta iallafall just detta med SD.

 

Nej jag har inte läst hela deras valmanifest, men jag vet tillräckligt mycket för att veta att det inte är nåt parti för mig. Men jag är nyfiken. Jag har förståelse för de som inte är särskilt i nsatta och lyckats få höra endast saker som nån berättat på ett väldigt bra sätt som gör att man tror att SD är väldigt bra. Men ni som väljer att stödja SD, vad fick er att göra det? Och har ni tänkt igenom det ordentligt?

 

 

Ont.

Denna Geresta-nostalgi-sång får tala för valet. Miljöpartiet ser ut att bli tredje största i regeringen, ett träd till männskans glädje. Och det blir faktiskt rödgrönt i Härnta vilket jag är väldigtväldigt glad över.

Men det viner av frostiga vindar från Sverigedemokraterna och minoritet eller inte så lämnas vi att leva här. För vissa känns kanske Sverige som en öken, men faktiskt så finns där lite grönt som kan andas frisk luft, så vi ger inte upp utan sätter vårt vårträd i mullen och ger livet åter en chans, och hoppas på människans somrar, på vindar och trädkronors dans. 

 

Läs sångtexten så förstår du kanske vad jag babblar om:)

 

Visst blir man lycklig när man är skitnödig och allt ter sig perfekt när man ska skita.
Varken hårt eller löst. Bara lätt och smidigt och galant trillar korven ner.

 

 

Jag glömde visst berätta. Häromdan när vi var på Smitingen och badade i de stora vågorna. Det var bland de starkare undervattens-stömmar jag känt någonsin. Om man bara höll sig så pass långt in så man nådde botten så gjorde det ingenting, då var det bara kul. Men vi märkte att det var lätt att fara ut förlångt iallafall, men vi sa att om vi driver ut så simmar vi bara stett åt siden, längs med stranden, så kommer man sakta men säkert innåt.

Efter ett tag såg vi två flickor i kanske 11-års-åldern som var längre ut än oss och vi blev lite oroliga. Jag insåg mer och mer att dom där kan bara inte nå botten där, och dom lär ju inte fatta att man kan simma åt sidan. För når man inte botten och försöker simma innåt så kommer man absolut ingen vart. Man dras längre och längre ut med strömmarna och får vågorna över sig hela tiden.

Så jag simmade ut till dom för att se hur dom hade det. Trots att de inte var så hemskt mycket längre ut än oss så hör man inte särskilt bra om någon ropar på hjälp eller så, speciellt inte mamma eller pappa eller nån som sitter på stranden och tror att deras små flickor har så roligt bland vågorna. Och jovisst, roligt hade de, tills de insåg: "Jag når inte botten här!" Jag märkte att de fick mer och mer panik medan de då och då blev dränkta i nån våg. Jag försökte förklara mellan vågorna att de skulle simma åt sidan, men det gick inte. Så en av tjejerna fick klänga sig fast på min rygg och jag vinkade till Tobias att hämta den andra tjejen som nu skrek i högan sky på hjälp. Första såg jag knappt Tobias eller nån av de andra jag var där med pga de höga vågorna, sen minns hur Tobias kom skridande i vattnet som en räddande ängel;P Faktiskt. Så, efter några fler överrumplande vågor tog vi oss in med hjälp av tårna som nätt och jämt nådde botten.



Sådärja, det var dagens livräddning:P Skämt å sido, lek inte med för starka strömmar. De är starkare än man tror, och detta var extremt. Det kunde slutat riktigt illa för de där två tjejerna om vi inte hade varit där. Kom ihåg: simma åt sidan, sa jag till dom efteråt oxå ifall nåt sånt skulle hända igen. De verkade lite skakade men kom senare bort till oss på stranden och tackade oss för hjälpen. Så fina flickor. Sen kunde jag knappt göra annat än att sitte och titta på alla barn som lekte i vattnet för att ha koll på om de drev ut..

Och snälla, lär nånting utav detta. Det är få människor som förstår hur farligt det verkligen kan bli. Vi hoppas på fortsatta roliga vågor men med lite mindre undervattensström i sommar!:D

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHHHHH

Jag är för fan hum i duvvet!

Helt seriöst.

Eller är jag bara less?

Både och skulle jag tro.

Ett stiligt par må jag säga!

Deras dröm går i uppfyllelse snart. USA, och allt som hör därtill. Jag är faktiskt sjukt lycklig för deras skull. Blir så glad när de berättar om allt. Men... det är typ nu, två veckor innan, som jag börjar insé hur mycket jag kommer sakna dem. Under den inte alltför långa tid jag känt dom har dom ändå betytt jäkligt mycket för mig, båda två. Underbara människor. Måste nästan börja spara för att kunna hälsa på dom nångång i framtiden. Men de kommer flytta om två veckor och jag vet att jag inte kan vara helt säker på ifall jag kommer se dom igen. Helt sjukt. Jag vill säga "ÅK INTEEEEE" och springa och stoppa flygplanet samtidigt som jag inte vill nåt hellre än att de ska uppfylla sin dröm. Ja... så är det. Det är ju oxå en bra erfarenhet att lära sig skiljas åt. Det lär ju liksom inte vara sista gången jag insér att jag kanske aldrig kommer sen en viss person igen.

Livet alltså.

Det finns så mycket man skulle kunna säga. Men ska jag säga allt kommer jag ändå missa nånting. Kanske räcker med att jag säger

Jag älskar er!

 

 

Vet inte om jag sa det förut, men jag tog inte hål i öronen bara för ATT. Jag ska, allteftersom, samla på mig roliga/kontiga/hippiga/färgglada/för mig betydelsefulla örhängen.

Nu har jag beställt min två första egenvalda örhängen från denna sida. De ser ut såhär:

 

Jo, det ska jag förklara för er som inte förstått. Det är nämligen det ökända April-vädret som spökar. Så jag lovar, våren är här, på gång iallafall, varesig det syns eller inte. Stackars min cykel.

 

Den här låten kanske giver lite vårkänsla i dessa snöfallsdagar!

Tänk på texten och dröm er bort!^_^

 

 

Btw jag börjar tycka att 12 är sent att gå och lägga sig! Jättebra framsteg för mitt sömnprojekt!

 

Sov som en fisk

Vakna så gott som frisk

Postat av: Anonym

Börja sov Emma!!! Det blir bara konstigt om du ska göra som du gör nu. Du kanske känner att du hinner med saker när du dygnar men det du egentligen känar på är att skaffa en bra dyngsrytm så du hinner med saker på dagarna! Jag blir så arg på dig. Att du inte förstår och inte gör något åt det fast du känner samma sak varje vecka

Svar:

Jag ser på en gång vem det är som skrivit^^ trots anonymiteten. Och det är inte min mamma. Fast dom går att jämföra ibland;) :*

Och ja, jag blir riktigt arg på mig själv ibland oxå, förstår inte att jag inte gör såsom jag vet att jag borde göra för att precis allt ska bli mycket bättre. Lathet är nog nyckelordet. Jag lär mig av allt hela tiden, men när det gäller detta lever jag ofta inte som jag lär. Det är verkligen endast dumt, dumt mot mig själv.

Men ibland gör jag nåt. Som nu. Jag dygnade med mening inatt för att just: vända dygnet tillrätta. Så idag ska jag sova tidigt. Jag ska prioritera sömnen nu och ta skolarbeten sen, för jag kan ändå inte göra något när jag är så trött hela tiden. Så förstår gör jag. Jag förstår precis vad det är jag och min kropp behöver för att må bra. Och jag har tagit initiativ till att göra nåt åt det flera gånger, men det ballar alltid ur tillsist. Så det går i vågor, ibland sover jag bra faktiskt. Men det blir aldrig tillräckligt bra om man inte har jämn dygnsrytm länge och fortsätter ha det.

Det har gått för långt. Ju längre man är uppe på kvällarna/nätterna under sitt liv, desto lättare godtar man det. Minns knappt när jag tyckte 11 var hur sent som helst, men det har jag tyckt. Sedan började man vara uppe lite längre av någon speciell anledning, och längre, och längre. Och man blir van. Tillsist tycker man inte ens att 1 på natten är särskilt sent. Knappt 2 heller. Klockan 3 börjar det bli lite sent och man kommer på att man kanske ska gå och lägga sig. Det är sorgligt. Det är jävligt svårt att på nytt smälla i sig att 11 faktiskt är sent. Speciellt på en vardag då skolan börjar 8.

Och på grund av datorer och internet och att så hemskt många slinkit in på den här banan så blir det svårare i och med det. Man påverkas av varandra. Men du är ofta duktig, jag ska försöka påverkas av dom som gör som jag vill göra oxå. Allt detta är verkligen en utmaning. Men jag vill orka göra saker. Vill orka dansa, spela slagverk, teater, hitta på knasiga saker. Jag vill orka leva. 

Klart att jag inte kunde gå och lägga efter att ha sovit hur länge som helst. Så vaken är jag nu. Men imorgon (idag) är det internationella sömndagen så då får man sova länge...?

Tänkte bara säga att Malva (min syster, 11 år) och en kompis till henne kom förbi med lite post till mig. Träffar ju inte henne så ofta nu så det är så kul när man väl träffas. Plus att man får en kram! Hon VILL ha en kram av mig. Så var det ju inte precis när man träffades varenda dag och var irriterade på varandra. Älskar henne!

Fick papperna från kapells, folkhögskolan. Information om preparandkursen! Den är på 2 dagar och innehåller:

• Skriftligt prov i allmän musiklära
• Skriftligt prov i gehör/satslära
• En lektion på huvudinstrumentet (slagverk för min del)
• Muntligt gehör
• Uppspelning
• Avista läsning, ingår i lektionen

Jag kommer förståss vara lite nervös inför proven men det ska nog gå hyffsat bra hoppas jag. De är mest till för att de ska veta vart man ligger så de kan dela in i grupper. Och uppspelningen, att visa upp sig och det man kan är jag alltid nervös för men övar jag bara litegrann nästan varje dag så jag bli riktigt säker på min sak så... :)

Man får sova över där på skolan mellan de två dagarna, det ska jag nog göra, kan bli mys:D

Jag vill åka i backen!

Jag vill åka till fjällen!

Jag vill göra mer vintriga saker!

Jag vill att det ska bli sommar och varmt!

Jag vill spola tillbaks tiden!

 

 

Jag har inte gjort någonting vintrigt under den underbara idealiska vintern vi haft. Bara lite snökrig typ. Ville göra så mycket men det blev inte av. Skidor, skridskor, slalom, pulka. Jag skäms! Och jag ångrar mig! Har inte åkt slalom/snowboard på två år nu tror jag...

 

Justja, åkte pulka (madrass) en gång. Men det var första vår(slask)dagen... men det var kul iallafall:)

 

Jag tycker det är rätt kul att se melodifestivalen och sådana liknande underållningsprogram och tippa, utvärdera, diskutera huruvida de olika bidragen är bra eller skulle fungera i eurovision etc. Trots det har jag inte sett några delfinaler i år. Bara andra chansen hemma hos jesper:



* Bild 2: Vi diskuterade huruvida vissa personer borde snusa eller inte. Jesper borde inte snusa kom vi fram till^^ (på bilden snusar han godis, haha söt var han trots det! xD). Man jao, enligt mig borde ju ingen snusa. Jag tycker det ser jättefult ut. Framför allt är det ju inte bra för kroppen fysiskt (ifall nån skulle missat det?;P) men även om man bara snusar örter eller så, det ser inte precis fint ut, enligt mig. *


Men i alla fall! (jag gjorde mellanrum i "iallafall" för din skull Klara). Finalen i globen såg jag hemma med Emil och käkade pizza. Otroligt nog hade jag fått Tidningen Ångermanland i brevinkastet på morgonen fast jag inte prenumererar, och där fanns en ruta där man själv kunde skriva in vad man tippade på. Obsa att det är vad jag trodde, inte vad jag tyckte.

Jag tippade:

1) Salem Al Fakir: Keep on walking
2) Ola: Unstoppable
3) Eric Saade: Manboy
4) Darin: You're out of my life
5) Anna Bergendahl: This is my life
6) Jessica Andersson: I did it for love
7) Pernilla Wahlgren: Jag vill om du vågar
8) Andreas Johnson: We can work it out
9) Peter Jöback: Hollow
10) Timoteij: Kom


Slutresultat i melodifestivalen:

1) Anna Bergendahl – ”This Is My Life.” (214 poäng)
2) Salem Al Fakir – ”Keep On Walking” (183 poäng)
3) Eric Saade – ”Manboy” (155 poäng)
4) Darin – ”You're Out of My Life” (117 poäng)
5) Timoteij – ”Kom” (95 poäng)
6) Andreas Johnson – ”We Can Work It Out” (50 poäng)
7) Ola Svensson – ”Unstoppable” (47 poäng)
8) Jessica Andersson – ”I Did It for Love” (37 poäng)
9) Peter Jöback – ”Hollow” (32 poäng)
10) Pernilla Wahlgren – ”Jag vill om du vågar” (12 poäng)


Salem låg ju högt upp hela tiden som jag trodde. Ola gick det sämre för, det trodde jag inte det skulle göra. Eric, Darin och Jöback följde min plan. Timotej trodde jag inte alls skulle gå hem så pass mycket. Anna, ja henne gick det ju somsagt rätt bra för^^ Jessica, en bit ner som väntat. Pernilla fick sämre placering än vad jag trodde tack och lov. Äsch orkar inte nämna Andreas Johnsson, stör mig lite på honom.. (oops nu nämnde jag visst han ändå).

Så, 3 placeringar spikade jag iallafall!

Själv så tyckte jag om Salem Al Fakirs bidrag, gillar hans röst och musik (har inte hört så mycket men det jag hört är nice). Men jag tror att det skulle kunna gå bra för vinnaren Anna i Eurovision om hon har rikligt med glöd.

Salems nr i globen var ju lite omgjort. Skitbra att han ställde sig upp i slutet och inte satt vid pianot hela tiden. Och skitkul att Björn Gustavsson plötsligt kom in och satte sig vid flygeln. Det var en riktigt rolig idé tycker jag. Jag tycker det var kul att det liksom inte var nåt mer med det sen. Björn bara kom in under det numret och sen sas det inge mer om det, det var bra. Så han tog inte över för mycket. Dock hade det vart nästan ännu bättre ifall brorsan, Nassim Al Fakir som är jättelik Salem, hade kommit in istället.^^

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen2010/article6770636.ab