A sit in a bed through life - till Anna
Åh jag älskar dig Högen. Tror jag behövde läsa detdär, det var underbart. Det är intressant att försöka analysera människor och annat när man går förbi dom. Försöka lista ut vad de tänker på, vad de vart med om i livet, vart de är påväg. Jag kan förvånas ibland när nån går förbi mig och pratar i telefon och säger nåt i stil med "jamen så skulle vi kunna göra". Det är då man inser att de faktiskt finns andra människor som man inte ens känner som har ett liv med glädje, sorg och val att göra.
Och hur kommer jag leva i framtiden? Kommer jag ha villa volvo vovve? Ibland drömmer jag om det faktiskt. Eller radhus, det är nåt med radhus som tilltalar mig. Vad förstår jag inte. Men nästa sekund är att stadga mig det sista jag vill. Ut på äventyr istället. Ibland känns det som jag kommer bli den som gräver ner mig nånstans i nån håla. En mysig, ljus och kärleksfull håla där jag lever hela mitt liv, eftersom jag har så svårt att lämna saker. Kommer ha ångest över att lämna min lägenhet och härnösand och livet här även om det är det enda jag vill ibland. Visst är man konstig. Knepigheter. But hey, jag är 20 år snart och har hela livet framför mig, måste jag säga till mig själv om vartannat. Och så fort jag lämnar härnösand för första gången, om ens bara för nåt år, så kommer jag nog har lättare för att lämna ställen människor, saker nästa och nästa och nästa gång. Jag lär mig. Jag vet att jag alltid gör allting jobbigare och vemodigare än vad det är. Jag har flyttat inom härnösand typ 10 gånger och det är nästan lika vemodigt varenda gång. Men det blir ju bra tillslut. Och har det inte varit bra så har det blivit bra på nästa ställe, det är liksom inte försent. Alltså borde jag veta det vid dethär laget att det är bara göra, "bar å åk", för det blir bra tillsist. Det blir vad man gör det till. Det är så jävla sant och det är det jag alltid försöker leva för, även om det är svårt ibland.
Vad hade vi gjort utan medmänniskor? Kända som okända. Det är dom som får oss att driva oss själva. Varesig det handlar om en stor förebild eller en tant man håller upp dörren för hos tandläkarn. Att fundera över andras liv som man kanske inte ens har nån aning om ger oss engagemang. Att stadga sig kan nog vara en himla upplevelse det oxå. Men att stadga sig behöver inte betyda för alltid. Tillsist måste man ut i stora världen igen för att inte känna sig instängd. Tror man måste leva i nuet och bara göra det som känns rätt för tillfället. Det brukar funka ganska bra att gå på magkänslan. Det kanske inte alltid är lätt att "bara göra" det som känns rätt, men man kan åtminstone sträva efter det, tills nåt annat känns rätt. Det är intressant att fundera över framtiden. Eller så ger det ångest. Eller både och. Men det är onödigt att försöka tänka för långt, man kommer ändå få massa nya mål med livet som man vill kämpa för. Pochahontas. Jag vill vara som henne. Gå dit vinden för mig. Det är min dröm. Och ha ett klokt stadgat gammalt träd att byta några råd med ibland. Jag tror det skulle vara helt underbart om alla bara gick dit vinden förde dom faktiskt. Känner lidande med dom som inte vågar som kanske inte ens är medvetna om det. Jag vet inte om jag själv direkt levt så mycket med vinden hittills, men jag vill, och jag ska fan göra det. Nästa gång ett samtal förs på tal gällande framtiden kommer jag kanske få en översvämmande våg ångest och lite tårar än en gång, men jag ska försöka tänka på det du skrivit och det jag skriver istället. Jag måste det. Jag vill inte slösa bort mitt liv med överdrivna beslutsångestar. Men drömmar behöver man oxå, realistiska som orealistiska. Och saker att sträva efter i vardagen, annars stannar man.
Jag tittar ut över rummet och tänker på allt jag lyckats rensa bort, gamla skolböcker och kläder och liknande. Tänker på allt jag bestämt mig för att behålla, allt jag inte bestämt mig för än. Tänkte jag ta med mig det vart jag än flyttar eller? Ska jag envisas med det? Livet har massa små och stora motgångar framför sig. Och i denna stund ser jag fram emot det. Det ska bli intressant och se vad nuet-emma ska göra av sitt liv härnäst. Visst, jag funderar på att söka högskolan och spela slagverk ett tag till, och självklart dansa på nåt sätt nånstans. Men det säger inte allt. Det säger inte vart jag kommer hamna, hur mycket motgångar jag kommer få ta, hur mycket kärlek jag kommer få, hur rätt det kommer kännas, hur jag utvecklas av det. Och allt annat jag kommer uppleva utanför musik och dans, utanför allt jag kan tänka mig. Fan vad livet är intressant.
Ibland känns det som att jag kollar tillbaks på livet för längesen och tänker "jag bröt ihop på lektionen den gången", även fast det var dagen innan. Och även fast jag mycket väl vet att det förmodligen kommer hända igen. Men jag bryr mig inte så mycket om det när jag får tänka lite såhär ibland, som ikväll. Satan Anna, jag skulle ju gå och lägga mig för längesen. Men tack ändå!
Ja mycket kan hända när man är på promenad. Dock var ju inte jag det, jag sitter här i min säng jag och skriver från huvet till datorn i stunden. Så rätt mycket kan ha blivit väldigt flummigt och sånt som jag bara slänger ur mig för att jag råkar tänka på det den sekunden. Skönt att bara kasta ur sig alla ord ibland till nåt o-ordnat sammanhang. Jag skrev till dig Anna för jag tänkte att du kanske skulle va den enda som orkade läsa hela vägen. Om ens någon^^ Någon? Vem kom ner hit?:D Utan att fuska alltså...^_^ Äh, det tror jag inte på! Bevisa! Ja glöm att jag läser igenom det för att sålla och justera. Nu ska jag sova och bli frisk så jag kan leva ordentligt nångång.
Imponerande anka
Gå runt och (s)vanka
Gå runt och (s)vanka
Kommentarer
Michaela
Jag läste hela ;D Vi får btw flytta in i nya läggan 1 februari istället, så då är det ju duuu som kommer och hälsar på :D Får köra ut jimmie så kan du, me und mao ha tjejkväll ^^
Anna
Klart jag läste hela<3 Och ibland är verkligen livet helt jävla underbart.
Jag finns för världen på samma sätt som världen finns för mig.
Trackback
