Idag var en intressant dag. NM. Norrländska Mästerskapen på landsväg i Brunne. Varvet var 19 km och jag skulle köra 3 varv. Jag körde minst 2 mil fel.

xD

Fan vad kul det var, åkte bara omkring och skrattade för mig själv när insett att jag var helt åt helvete. Hade ingen aning om vart jag var. Plingade tillsist på hos några längst vägen och frågade vart jag var. Jag var i Höglandsbodarna. Om jag skulle fortsätta ett tag längst vägen skulle jag komma till Västanåfallet och vägen mot Viksjö. Vi stod där och skrattade och jag skrattade så jag grät. Hur lyckas man. Jag skulle inte ens vara väster om Brunne överhuvudtaget. Men där var jag, några mil bort.

Det kändes som jag bara åkte åkte åkte, ett tag började jag fundera på om jag kanske vart med om en olycka och dött och cyklade på en evighetsväg och inte minns nåt för att man inte minns nåt i regnhimlen.



Nu i efterhand ser jag ju att jag endast hade typ 2 km kvar till varvning, och istället åkte jag 2 mil till. Den rödmarkerade vägen är tävlingsbanan, det blåa är det extra jag körde. Jag låter er förundras. Jag ska börja lägga på minnet vart alla vägar leder nånstans.

Jag blev lite småsur för att det inte var nånn som stått i den korsning där jag körde fel. De hade folk som stod i alla andra korsningar. Det hade funnits pilar på vägen men dom hade regnat bort.

Jag hade lämnat mobilen till pappa vid start för jag tänkte, vad skulle jag behöva den till under tävlingen? Dyngsur och kall fick jag skjuts av det snälla folket i Höglandsbodarna tillbaks till Brunne...



I övrigt gick det ganska bra, körde ifrån ett par stycken i en uppförsbacke innan jag körde fel. Och jag slapp iallafall bli varvad! Och vilken bra träning sen! Jag körde ju upp till roten och en bit till, vilket innebär flera km uppförsbackar i princip. Herrejisses. Jag borde fått hederspris.

Förstår ni hur skön en varm dusch var när jag kom hem? Tänk om man haft ett badkar oxå!!