Nu när jag lugnat ner mig lite ska jag tillägga att man får må dåligt och gråta över sina egna mindre omfattande problem. Man ska inte kämpa för att inte gråta bara för att man vet att det finns andra som har det sämre, det finns alltid nån som har det sämre. Man kanske kan passa på att tänka på de som har det sämre och insé att man inte behöver deppa ihop helt över sitt problem, men gråta får man göra. Det är viktigt, man behöver gråta emellanåt. Man får gråta för att det gör ont, för att det är jobbigt, för att man är ledsen, tillochmed om man inte riktigt vet varför och bara tycker lite synd om sig själv, det måste man få göra ibland. Men går det för långt och man hamnar man i en depression måste man ju göra nåt mer åt det. Men att man gråter ibland betyder inte att man är påväg att bli deprimerad, det kan jag intyga.


Ibland dock, klagar många över onödigt mycket onödiga saker, istället för att göra nånting åt det eller bara strunta i det om det är så pass oväsentligt. Det kan bli för mycket. Men man kan ju inte precis leva hela sitt liv utan att få klaga på nånting nå enstaka gånger tycker ja'^^