Ja jag var alltså hos mamma i Älandsbro igår och sov där till idag, om ni inte redan fattade det. Nu förtiden blir det inte att jag kommer dit för att ta det lugnt utan påengång börjar jag ta hand om pluttbror Alvin. Om jag inte sagt det förut så, eftersom han är handikappad får jag betalt från kommunen för att ta hand om honom:) Åsså får jag träffa honom och famlijen samtidigt. Det är ju perfekt liksom. På kvällen när jag nattat honom satte la famiglia sig i soffan och kikade på en film. "Horton", en tecknad film. Den var riktigt bra faktiskt^^ Kände mig på humör för familjefilm. Hm, kanske för att jag var med familjen? Men det var iaf riktigt rolig titt som tätt, blev endel skratt. Såg nu att det är Jim Carrey som gör rösten till Horton, det kan ju förklara endel:D Åsså hade den ett bra budskap oxå; "A person is a person, no matter how small." Sånadär famlijefilmer brukar väl oftast ha nåt sånt där bra budskap, åsså är dom ju alltid lika simpla. Huvudpersonen är god åsså finns det en ond. Åsså blir allting bra i slutet och den onda insér var som är rätt. Men allt kan inte vara oförutsägbart, vi behöver lite simpelt i våra liv oxå^^ Och såklart att jag var nära på att gråta när det var lite sorgligt eller så. Jag tror jag fått tillbaks min gråt-filmperiod:P Det var några år sen jag grät till djungelboken...;P

---

Idag har klara och jag haft våran minsta barn-dansgrupp. De är små men många, men idag var jag lite piggare än sist så jag klarade av uppvärmingen idag^^ En av de minsta var lite trött idag så hon blev ledsen över nånting och ingenting. Som tur var så går hennes storasyrra i samma grupp och de var jättegulliga. Hon klängde på syrran som fick hålla om henne hela tiden. Sen satt den lilla gråtande flickan i mitt knä resten av tiden.

Nu har jag börjat ta tag i att rota i lite lådor (igen) som står här och skräpar, ska bestämma vad jag ska sälja på loppis och inte.