Underbar film. Tydligen en klassiker oxå. Den har allt i princip. Humor, kärlek, dramatik, spänning, liv, död, vemod, gemenskap. Man får skratta och gråta om vartannat. Man får vara sorgsen och man får vara lycklig. I slutet inser man att livet är livet och att det aldrig är försent att leva på nytt förrän man är död. Skål. På baksidan av fodralet står:

"En av de allra bästa 90-talsfilmerna, där vänskap, rasism, kärlek och död bakis in i ett mycket speciellt recept. En fantastisk historia med en lång rad hyllade skådespelare i huvudrollerna."

Jag kan sitta och tänka och skriva om en film hur länge som helst om den är såhär bra. Blir så inne i filmen så det är det enda jag tänker på. Filmer påverkar en mycket när man just sett dom. Ser man den ena sorts filmen vill man leva det livet, ser man en helt annan vill man leva så. Jag blir lite för djup av sånthär. Så jag ska bara bjuda på lite bilder och sen leva mitt eget liv litegrann. Typ sova till att börja med.