Hittade en till lus i håret idag. Även fast jag schamponerade med detdär lus-schampoot i förrgår. Det dödar dom levande lusarna och ska bromsa äggens utveckling. Men jag litar inte på nånting nu längre. Schamponerar ikväll iallafall så jag slipper de levande ett tag och imorn köper mamma ett annat medel och behandlar mig. Om inte det hjälper vet jag inte vad jag gör. Jo, jag rakar av mig håret. Eller, åtminstone klipper av det ganska rejält. Men vill inte det egentligen:( Nångång, men inte än... (Jag vet att det är lika lätt att få löss även om man har kort hår, det har inte att göra med varesej det eller hur smutsigt eller rent hår man har eller nåt sånt, men det kan va enklare att behandla och kolla och så om man har kort hår...).


Jag gråter titt som tätt nu för att det är så jobbigt och jag hatar dethär. Det är fan det värsta jag vet. Jag måste intala mig hela tiden att jag inte dör av dom för att inte bli galen och slita av mig håret. Och att det säkert skulle vara hemskt mycket värre (om möjligt) för nån som har extrem fobi för löss. Förstår ni hur jobbigt det är att inte få kramas under såhär lång tid? En vanlig kram liksom. Innan jag fick löss hade vi precis infört "5 kramar om dagen är bra för magen" på skolan. Det är inte bra att inte kramas:( Men jag vill inte riskera att lössen ska börja gå runt mellan alla kompisar och kanske komma tillbaks till mig när jag väl blitt av med dom.


De få jag råkat krama har jag sagt till. Alla borde kolla sig då och då för att vara helt säkra. Löss är sjukt jävla envisa och kan vara hemskt svåra att se. Men det är inte ofta jag råkar krama nån, för jag tänker på löss varje gång nån kramar nån, varje gång nån tar i nåns hår, varje gång jag ser hår, när jag inte ser hår, hela tiden typ. Jag orkar inte. Det tar på krafterna, men det är ju bra att jag inte glömmer bort att vara försiktig... Imorn har jag äntligen tvättid, och då ska allt, ALLT, i tvätten. Jävla paranoid-jävel jag är nu alltså. *jag dör inte jag dör inte*. Åsså missar jag dansen pågrundav dethär!:(:(:(:(

---

Efter jag brytit ihop en massa över lössen så läste jag ett blogginlägg på en blogg jag följer. DETTA. Och sen grät jag lika mycket till. Över inlägget. Över deras siituation. Över att det är så jävla patetiskt att jag gråter likamycket över att jag har löss som att nån annan (som jag inte känner) har cancer!!! Jag har gått och irriterat mig på när andra klagar på saker som mensvärk coh annat som jag mycket hellre skulle ha än löss. Men nu blir jag ju bara sjukt glad att det är löss jag har och inte cancer.



Nu ska jag skänka lite mer pengar till barncancerfonden och gå och lus-schamponera mig.