Vi hade ett liten giggity-gig på teater idag med några awesome slagverkare. Scenisk sång sjöng två fina låtar först, sen gjorde vi ett mystiskt, stegrande, dundrande, flippande improvisationsstycke på massa trummor. Riktigt mäktigt blev det.





(vi frös lite och lånade Slagges kappa, haha, blottar-mika på bilden)



Ljussättning och allt!


En kvinna kom fram efteråt och sa nåt i stil med: "Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli tårögd av trummor, men det blev jag nu!" Det tycker jag var ett bra betyg:) (jag förutsätter att det inte var för att hon blev ledsen).