Bra och lugn dag idag. Inställt rep. Ingen stress. Lunch i lugn och ro. Prat och skratt och peter lyne-citat med elever och lärare. Lyssnade på de underbara sångarna när de genrepade. Bra humör trots den omöjliga bedrägliga satsläran.



Sen gick jag till jazzdansen utan ett ont anande. På bra humör. Det gick bra att dansa, jag hade övat lite hemma. Sen minns jag faktiskt inte alls vad det var, men något fick mig på plötsligt dåligt humör, sådär som något gör ibland då och då. Det tar en hundradels sekund så växlar jag från hyper och sprallig och skämtsam och glad, till lilla känsliga emma som antingen blir sur eller gråter eller både och.

(Eftersom jag byter humör så plötsligt tänkte Lisa att jag kanske var gravid. Ja isåfall har jag då varit det i nästan hela mitt liv. Måste va en seg liten klump som aldrig växer och kommer ut.)



Jag är ganska less måste jag säga. Har jag sagt det förr? Men jag tänkte att jag faktiskt aldrig brytit ihop sådär extremt på just dansen förut, så det skulle väl hända det med:P Jag tror nog det behövdes. Jag tror jag började tänka på uppvisningen som komma skall och att jag säkert kommer göra massa fel och shabbla bort mig och förstöra allt, för det är fan en svår dans. Och då fick jag väl lite prestationsångest åsså blev allt bajs helt enkelt. Men så fick jag lite kramar av Lisa och Malin och Willson så kändes det bättre sen:)



Men det var lite roligt oxå haha. För jag gick in bakom draperierna till "förrådet" när jag bröt ihop och då kom Lisa och Malin och stod och kramade mig där inne. Kändes lite lågstadienivå sådär^^ Haha. Ibland när jag bryter ihop vill jag att ingen ska krama mig och tycka synd om mig för att jag vet att det faktiskt inte är synd om mig, åsså blir jag kanske sur istället. Men idag kändes det väldigt bra med kramar. Och ni ska veta att jag uppskattar att ni bryr er. (Även när jag blir sur:P).

Tänk att man har så fina människor omkring sig<3 Som stöttar en i till och med ens vardagliga små i-landsproblem. Kram på er!