Ett stiligt par må jag säga!

Deras dröm går i uppfyllelse snart. USA, och allt som hör därtill. Jag är faktiskt sjukt lycklig för deras skull. Blir så glad när de berättar om allt. Men... det är typ nu, två veckor innan, som jag börjar insé hur mycket jag kommer sakna dem. Under den inte alltför långa tid jag känt dom har dom ändå betytt jäkligt mycket för mig, båda två. Underbara människor. Måste nästan börja spara för att kunna hälsa på dom nångång i framtiden. Men de kommer flytta om två veckor och jag vet att jag inte kan vara helt säker på ifall jag kommer se dom igen. Helt sjukt. Jag vill säga "ÅK INTEEEEE" och springa och stoppa flygplanet samtidigt som jag inte vill nåt hellre än att de ska uppfylla sin dröm. Ja... så är det. Det är ju oxå en bra erfarenhet att lära sig skiljas åt. Det lär ju liksom inte vara sista gången jag insér att jag kanske aldrig kommer sen en viss person igen.

Livet alltså.

Det finns så mycket man skulle kunna säga. Men ska jag säga allt kommer jag ändå missa nånting. Kanske räcker med att jag säger

Jag älskar er!