Jag glömde visst berätta. Häromdan när vi var på Smitingen och badade i de stora vågorna. Det var bland de starkare undervattens-stömmar jag känt någonsin. Om man bara höll sig så pass långt in så man nådde botten så gjorde det ingenting, då var det bara kul. Men vi märkte att det var lätt att fara ut förlångt iallafall, men vi sa att om vi driver ut så simmar vi bara stett åt siden, längs med stranden, så kommer man sakta men säkert innåt.

Efter ett tag såg vi två flickor i kanske 11-års-åldern som var längre ut än oss och vi blev lite oroliga. Jag insåg mer och mer att dom där kan bara inte nå botten där, och dom lär ju inte fatta att man kan simma åt sidan. För når man inte botten och försöker simma innåt så kommer man absolut ingen vart. Man dras längre och längre ut med strömmarna och får vågorna över sig hela tiden.

Så jag simmade ut till dom för att se hur dom hade det. Trots att de inte var så hemskt mycket längre ut än oss så hör man inte särskilt bra om någon ropar på hjälp eller så, speciellt inte mamma eller pappa eller nån som sitter på stranden och tror att deras små flickor har så roligt bland vågorna. Och jovisst, roligt hade de, tills de insåg: "Jag når inte botten här!" Jag märkte att de fick mer och mer panik medan de då och då blev dränkta i nån våg. Jag försökte förklara mellan vågorna att de skulle simma åt sidan, men det gick inte. Så en av tjejerna fick klänga sig fast på min rygg och jag vinkade till Tobias att hämta den andra tjejen som nu skrek i högan sky på hjälp. Första såg jag knappt Tobias eller nån av de andra jag var där med pga de höga vågorna, sen minns hur Tobias kom skridande i vattnet som en räddande ängel;P Faktiskt. Så, efter några fler överrumplande vågor tog vi oss in med hjälp av tårna som nätt och jämt nådde botten.



Sådärja, det var dagens livräddning:P Skämt å sido, lek inte med för starka strömmar. De är starkare än man tror, och detta var extremt. Det kunde slutat riktigt illa för de där två tjejerna om vi inte hade varit där. Kom ihåg: simma åt sidan, sa jag till dom efteråt oxå ifall nåt sånt skulle hända igen. De verkade lite skakade men kom senare bort till oss på stranden och tackade oss för hjälpen. Så fina flickor. Sen kunde jag knappt göra annat än att sitte och titta på alla barn som lekte i vattnet för att ha koll på om de drev ut..

Och snälla, lär nånting utav detta. Det är få människor som förstår hur farligt det verkligen kan bli. Vi hoppas på fortsatta roliga vågor men med lite mindre undervattensström i sommar!:D