Klockan är ca 9 på kvällen.

Antingen går jag och lägger mig nu och skiter i allt jag måste göra och får en god natts sömn innan första skoldagen som börjar klockan 8, eller så går jag inte och lägger mig alls och dygnar för att vända tillbaks dygnet en gång för alla och får samtidigt lite gjort i natt. Jag kom hem framåt middagstid och gjorde middag och åt, sedan skulle jag jobba järnet med historiaarbetet. Det är nu som vardagsmat för mig, och er att jag inte gjort det jag sagt att jag ska göra. Det är inget konstigt längre. Alldeles för acceptabelt.

Hursomhelst är båda alternativen väldigt lockande. Men vad skulle jag må bäst av?

Jag skulle må jävligt bra fysiskt om jag gick och la mig nu och verkligen sov en hel natt. Jag är fortfarande nöjd i magen sen middagen så det skulle kännas jävligt bra. För att sen vakna i god tid och veta att jag sovit tillräckligt mycket och duscha och gå till skolan pigg och glad. (?)

Men aj aj, så skulle jag plötsligt komma att tänka på att jag faktiskt skippade historiaarbetet och måste nu greja det en annan gång, åsså skulle jag få ångest över det. Vi går ju bara 2 dar i skolan denna vecka, vilket är skönt, så sen har jag ju helgen som jag kan jobba på oxå. Men imorgon har vi ju historia så jag skulle gärna ha velat börja med arbetet innan det. 

Om jag dygnar kommer det endast kännas bra om jag när jag kommer till skolan imorn vet att jag har jobbat i natt, jag har skrivit på historiaarbetet och kommit en bra bit påväg. Jag vet att jag skulle inte må bra om det inte blev så när jag väl bestämt mig för att dygna. Men det kanske är bra? Då kanske jag verkligen gör det oxå? Jag (kanske) gör det! Ja!

Jag behöver verkligen sova. Tog en tupplur för en liten stund sen för att kunna läsa litegrann, för ögonen bara föll igen. Så min kropp vill verkligen sova. Men vadå, det vill den väl alltid. Nästan. Men vet ni, min kropp är i obalans hur jag än gör. Den är van att gå och lägga sig framåt morgonen och gå upp mitt på dagen eller senare. Så jag kan precis säga att det bästa för min kropp är att jag skulle gå och lägga mig nu för då skulle de uppstå balans. Nej, då kan jag likagärna dygna för att få balans. Jag vägrar göra något mittemellan. Typ gå och lägga mig 2 och sova till 6. Nej. Nej. Nej. Det skulle jag må sämst av.

Det jag skulle må bäst av å sinnets vägnar är att vara uppe, vaken, skriva och läsa om 1700-talets revolutioner och upplysning och göra det till en liten mysig grej, sitta med datorn o boken i knät och sjunka in i 1700-talet och dess spännande händelser. Ja. Ja, jag försöker komma ur tanken att det skulle vara jobbigt att skriva om 1700-talet. Det behöver kanske inte vara det? Det blir vad man gör det till? Det är ju fan mitt motto! Och det tror jag på. Really.

Om så skulle behövas så kan jag ta en liten till tupplur nångång inatt, och ställa klockan på en kvart-halvtimme som jag gjorde nyss. För faller ögonen bara igen fast jag ändå försöker vara vaken och få nåt gjort kommer jag inte heller må bra.

Det är internet. Bilddagboken, msn, bloggar, TAAZ hair makeover (framförallt, min nya hobby) som får mig ur balans när det gäller skolarbetet. Jag har sjukt dålig koncetrationsförmåga och det är möjligt att det ibland oxå beror på att internet är igång och det finns en möjlighet att klicka sig in på olika sidor.

Det skulle kännas jävligt bra att gå och lägga mig nu. Men jag tror faktiskt jag skulle ångra det. Tiden är alltför knapp. MEN, sömn är ett att det viktigaste momentet i livet, i tiden. Så, därför tänker jag dygna. Och ändra på dethär.

Klockan är 21.50.

Det skulle kännas jävligt bra att gå och lägga mig nu, Klockan nio. Men klockan är inte nio längre. Om jag skulle gå och lägga mig ikväll skulle det vart senast 9, helst 8, för att det skulle tjäna nånting till. Så nu är det försent. Kanske lät jag det bli försent med mening bara för att jag skulle slippa bestämma mig? Det är troligt. Det är ofta min teknik när det gäller dilemman.