Ikväll har jag varit ner på Allehanda och suttit och fikat och pratat med alla luciakandidaterna och de sju jurymedlemmarna. Amenjuste det har jag ju inte sagt; Lena (pappas fru) nominerade mig till stadslucian. So that's the reason. Jag skulle aldrig gjort det själv med tanke på att jag var Lucia för estet förra året och då minns jag att jag tänkte; Aldrig igen. Man ville inget annat än att springa omkring och röra på sig nnär man stod där. Jag visste inte om jag skulle kunna röra fötterna när jag väl skulle gå tillbaks genom kyrkgången. Ljuskronan var inget problem dock.

Men iallafall, vi var 17 tjejer där tror jag. Vi hade jättetrevligt och pratade och kom in på massa olika ämnen när vi satt där och väntade på att var och en skulle gå in och prata lite enskilt med  två av jurymedlemmarna. (Maggan, sånglärare på estet, var en av jurymedlemmarna btw). Det låter som värsta grejen kanske, men det var helt lugnt och avslappnat. Lite spänt i början när alla satt där tysta, men tillsist kom vi igång, jag pratade iallafall som fan då och då. När jag kommer igång va. Kul! Kan ni förresten tänka er vilken bild Lena skickade in på mig när hon nominerade mig? Nä, jag förstår väl det. En bild från när jag är tandfé på technichus för små barn och har massa kjolar och grejer på mig och står på ett ben och är féig. Haha, ja gosh ja.

Juryn skulle iallafall välja ut sju av oss som blir de sju kandidaterna som folk ska rösta på sen. Eftersom Maggan var där tänkte jag att hon nog skulle vara rättvis och tycka att jag kunde avstå för att jag var på estet förra året. Det är väl inte riktigt samma sak, men ändå. Det fanns säkert några tjejer där som detta är mycket viktigare för än det är för mig. Även om det är en tung uppgift att vara lucia så tycker jag mest bara att det är en kul grej. För mig spelar det ingen roll om jag är lucia, en av de sex tärnorna som står bredvid eller en i estetkören bakom (där jag brukar stå). Och bryter jag benen sitter jag gärna och tittar oxå, det brukar vara så fint. Fast iförsig, jag är gärna med när det är sista året jag går estet. Men de skulle iaf ringa ikväll om man blev utvald (hemskt ord). Skulle rätt nyss svara Lena i ett sms där hon undrade hur det hade gått, skulle precis skriva att de nog tänkte rättvist och att de inte ringt mig. Då ringer telefonen. "Vill du bli en av kandidaterna?" "Jomenvisst hörredu, inga problem."

Jaha, så nu ska man röstas på. Jag antar att man alltid får prat bakom ryggen när man blir lucia eller nån av tärnorna. Folk tänker väl, men gud vad hon ska synas hela tiden då. Eller kanske, hon tror att hon är så himla snygg och perfekt. Ja, det är väl det man får förvänta sig helt enkelt. Jag har ju dessutom vart på framsidan av yippie. Det är ju till exempel endel som typ irriterar sig på att Sara Parkman är överallt i tidningar och shit och syns hela tiden. Men vadå? Vad är det för problem med det? Det är väl bara kul att någon gör nåt! Att någon vet vad den vill. Hon lever dessutom livet och anstränger sig för att göra saker för härnösand. Det var nån som påpekade när hon gjorde nåt i yippietidningen, typ "Så klarar du dig igenom studenten." Om det är så jobbigt, läs inte det då. Det är bara en kul grej. Ibland är folk så sjukt kräsna. Iallafall, jag har inget problem med att synas, det är väl lite kul sådär, om jag står för det jag gör. Jag ville bara testa saker i livet och jag gör det mesta med en nypa salt. Eller, jag gör det på allvar såklart, men tar det inte som livets uppgift att jag måste bli lucia och va snyggast av alla och fånga all uppmärksamhet. Jag skulle trivas bra även om jag inte var lucia eller nåt sånt, men får jag en chans så why not? Det är en av livets upplevelser, tydligen nu även för mig. Fast jag kom på nu att det blir tråkigt att stå där framme och inte få va med och sjunga i kören... aja det är bara just den gången:) vi ska lussa fler gånger, även i kyrkan.

Men aja, nu låter det väl som att jag gör det till värsta stora grejen, men jag börjar bara tänka så mycket ibland. Åsså ska jag relatera till massa annat. Jag har iallafall kommit fram till att jag inte gillar fördomar mot sånt som folk inte har en anledning att ha fördomar mot. Och dethär kanske låter som en klyscha, men det bästa med sånt här tycker jag är att jag får träffa (nya) människor. Jag tyckte det var jättekul bara idag, att träffa alla som var där och prata om random saker. Människor ftw!