Ingen kommer fatta nåt av det här inlägget för jag orkar inte förklara för det finns inget att förklara om inte darth vader kan förklara. Ikväll har jag vart cp. Vill bara att allt ska vara som jag vill. Ingen får säga ett ord jag inte vill höra.
Jag har astma! Det finns ingen sänglampa! Jag haaaaaaaaaatar att gå upp och släcka lampan.

Tänk om jag vaknar på fel sida imorn, jag ORKAR INTE. Jag orkar inte vara cp. Jävla cp kan alla vara. Kan inte alla göra allt åt mig utan att göra nåt för jag vill göra allt själv! Mina ögon är röda och matchar min jacka som jag hft på mig sen jag kom in för det är så jäääääääääävla kallt. Nånting fick bägaren att rinna över i mina ögon men ingen vet. Dra åt helvete!

(Nånting jag skrev) därför tar jag bort det för att bajs och jag slog mig själv. Jag hatar att bädda. Mamma lägger täcket på lakandet innan jag bäddat iordning lakanet. Jag hatar att inte ha bäddat.

Jag blir på dåligt jävla humör när de säger såna saker till mig. Jag blir sur för att de inte fattar utan att jag förklarat. Men jag orkar inte förklara eftersom det finns ingen anledning att vara så här utan allt ska bara vara som jag vill annars är det bara muttra och inte prata när nån är glad och man inte har nån anledning att vara sur på den personen. Det finns anledningar till saker ibland men det är så onödigt att förklara för ingen av dom skulle bry sig och då är det för gäves och allt blir helvetet hur man än inte gör.

När man glömmer nåt när man går förbi. När man inte vet hur man ska bete sig för att göra sig själv till freds. Varför ska alla leva, då vet man bara att de kommer dö nångång! Varför har vissa massa dagliga små problem medan andra är döda!? Jag har fucking jävla astma! Jag orkar inte ta jävla bricanyl nu. Den kan skita på sig. 

Hade nyss världens genomgång med min hjärna, världens fight med mig själv, världens bråk med mitt sinne. Jag vet allt mycket väl men jag hatar att lyda mig själv nu. Och ingen annan. Gråt för i helvete! Jag hatar tomma tandkrämstuber, eller majonästuber som läcker. Ta inte åt dig din jävla råtta.

Jag hatar spindlar. Det var ända gången jag kunde stå still, osäkerheten. Skulle jag säga att det var därför skulle det bara bli som alla andra gånger då jag inte hade nån anledning utan bara bortförklaringar. Nu vet jag att det är riktigt men jag hatar att säga det. Det ska alla bara förstå, utan att säga nåt. Ingen ska säga nåt. Inte säga godnatt snällt för jag svarar dumt eller inte alls. Förklaringen är att téet står upphällt på bordet och är kallt och ingen fikar längre. Ja men tror du inte jag fattar och att det alltid vart så och varför fattar du inte att det ibland finns en anledning och att du ska fatta när du nte ska säga sådär.

Nä då är det kört. Då är man på dåligt humör och man slår sig själv om man låtsas att man inte är det. Jag ska vara sur och butter och inte prata, inte förklara nåt som är onödigt och du ska bara acceptera det. Acceptera oxå att jag ryter och snäser för det känns bra. Ryt sedan tillbaks så jag kan ryta igen och gå och gråta på toaletten och bråka med mitt samvete. Men samvetet sviker ibland och då sparkar man i nåt för att bli  av med det onda och får ont i stortån.

Så plötsligt, så hastigt, så segt, så oförutsägbart, så lätt att lista ut, så onödigt, så oerhört viktigt. Jag hatar diskmaskiner, de blir bara fulla. Huvudsaken allt fortsätter som det ska och blir helt annorlunda så jag kan tänka på det jag måste innan nåt är försent. Hoppas alla fattar inget och tar åt sig allt jag inte skrivit så sömnen och HIMYM kan tillfredsställa mitt sinne och att mitt samvete inte sviker mig igen. Men det var ju bara en dröm som verklighet.

Resten ska du bara veta. Inte förklara för det finns ingen anledning. Alltså, INGET. Jag kommer inte krama dig och säga att jag var cp igår och att jag inte menade det och vara snäll och göra nåt åt det. Du ska bara veta att det är onödigt att förstå för det finns nåt att veta som ingen vet som man inte kan förstå som är så onödigt att orka med. Det är så obetydligt och jag bryr mig inte för fan. Fan om hon förstör imorn. Imorn orkar jag inte tänka. Och jag skiter i om jag menade fel. Orka.

DET VAR NÅT JAG  VERKLIGEN VILLE SKRIVA MED STORA BOKSTÄVER MEN JAG HAR GLÖMT